Det är något speciellt med att komma hem. Att kliva in genom ytterdörren och mötas av värmen och den trygga känslan som då uppstår. Sitta vid köksbordet och dricka en kopp kaffe tillsammans med pappa och utan att behöva säga något infinner det sig ett speciellt lugn. Det är lustigt hur man uppskattar och saknar vissa saker när man är ifrån dem. Saker som man tidigare har tagit för givet värdesätts på ett annat sätt.

Det är verkligen som Ernst Kirchsteiger säger, "det finns en melankoli och ett vemod på landet som är både vila och skönhet för mig. Jag behöver stan bara för att få komma hem till landet".

Efter några fina dagar hemma i Hälsingland med familjen och efterlängtade vänner känns det lite ensamt i min lilla lägenhet här i Norrköping. Hemma är alltid hemma och för mig är det trots allt Hälsingland!